En dag när jag var påväg hem från mamma som låg på sjukhuset så hade jag en jätte dålig dag, och hade redan brytit ihop i mammas knä på sjukhuset, och i bilen grät jag ännu mer och så fortsatte det hela dagen. Och det gör verkligen ont när jag tänker på hur hemskt det var att se min egen mamma sådär svag, och jag kunde inte göra nånting - bara se hur cancern tog död på allting.

Min mamma fick aldrig se mig i min skolavslutningsklänning, hon fick aldrig se allt jag lärt mig på så kort tid, hon kommer inte kunna se mig ta studenten, hon kommer inte kunna hjälpa mig med alla val som kommer i livet, och jag ska stå på egna ben och klara mig utan min mamma?. Men jag vet hur stark jag är, jag vet att jag klarar allt, jag är oslagbar. Och mamma är med mig hela tiden, men i en annan värld. Jag älskar och saknar dig

Vad hände med din pappa?
Min pappa var alkoholist och drack väldigt mycket alkohol, och tillslut orkade inte hans kropp mer så hjärtat la av och han dog väldigt snabbt hemma i sin lägenhet.

Vad hände med din syster?
Min syster och hennes kompis var ute och körde bil och det var väldigt halt, så deras bil åkte över till fel fil och det kom en annan bil och körde rakt in i dom och båda två dog på en gång i bilen.

Vad hände med din mamma?
Min mamma fick cancer och dog efter 2 cellgiftbehandlingar och 1 operation, kroppen orkade inte längre för cancern var så stark.

Hur fick du reda på att din pappa/syster hade dött?
När min syster dog så var det mamma som berättade det för mig och Caroline, hon fixade frukost på sängen och vi satt och pratade ett tag och allting var jätte bra, tills mamma berättade att Linnea ( min syster ) hade dött, och jag grät floder.
När pappa hade dött så var det mamma som berättade det för mig också, jag skulle ha utvecklingsamtal och satt och väntade i skolan på mamma medans min lärare fixade med papper osv, men sen kom min lärare och sa att vi tar utvecklingsamtalet en annan gång och att mamma väntade ute i bilen, och klart jag blev glad för att slippa utvecklingsamtalet. Men när jag kommer ut till bilen och sätter mig så såg jag att mamma hade gråtit och var jätte ledsen, och jag frågade direkt vad som hade hänt men hon ville vänta tills vi kom hem - men jag ville veta på en gång. Det ända jag kommer ihåg att hon sa var " din pappa Juliah, han är död" sen blev det helt svart och jag kunde inte tänka, jag förstod ingenting och jag bara grät en massa.

Vad hade din mamam för cancer?
Min mamma hade äggstockscancer, som sen började sprida sig väldigt snabbt i kroppen.

Hur känns det idag när dom dött?
Jag kan faktist inte beskriva den känslan, det är helt omöjligt. Det gör så ont i mig när jag tänker på det och jag blir jätte ledsen, men jag är också en väldigt glad, stark och positiv tjej - så jag lever för deras skull och försöker göra det bästa av situationen.

Har du känt att du vill dö efter allt som hänt?
Nej jag har aldrig känt att jag vill dö, jag har känt att jag mår riktigt dåligt och att mitt liv känns som skit i vissa stunder, men jag försöker hålla tankarna borta från att dö osv! Jag vill klara mig och kämpa för min familj!

Hur känns det när du te.x är hos en kompis och ser henne/hanns mamma och pappa? Är det inte jobbigt?
Jo ibland kan det kännas jätte jobbigt, men det blir som en bearbetning också!

Bodde din mamma och pappa tillsammans?
Nej det gjorde dom inte, för pappa valde alkoholen istället pga sitt alkoholberoende och mamma kunde inte hjälpa honom, hon försökte tusen gånger men det gick inte.  så mamma har bott med Roger sen jag var 6 år!

Bodde du varannan vecka osv?
Nej jag bodde hos mamma för jag kunde inte bo hos pappa pga att han drack för mycket, men jag träffade pappa såfort han inte drack och sov där några gånger i månaden!

Varför sa din syster upp kontakten med dig? ( caroline )
Det var en massa känslor efter allt som hänt som blev fel, men vi har löst det nu för vi båda vet att vi behöver varandra!

Du skriver mest om din mamma, var det värst när hon dog än när din syster och pappa dog?
Alltså det har varit lika jobbigt alla gångerna, men jag var närmast min mamma och efter min pappa och ena syster dog så blev jag ännu närmre mamma och hon var den ända som var kvar och hjälpte mig - och perioden på sjukhuset när mamma var sjuk gjorde det ännu jobbigare, så på det sättet var det jobbigare även fast det inte alls går att säga så!

Hur kan du vara så stark?
Jag är inte alltid stark, jag faller många gånger och mår jätte dåligt då och då, allting går i perioder. Men jag har viljan att ha ett bra liv, och jag vet att min syster pappa och mamma vill att jag ska ha det bra, så jag kämpar på och lever för dom! För att kunna vara stark måste man också kunna vara svag, det är viktigt.

Vem bor du med nu?
Jag bor med Roger ( som min mamma var gift med ) och jag är otroligt glad över att han vill bo med mig och trivs jätte bra med honom!

Kan du kalla Roger för pappa?
Alltså, jag kallar honom för Roger men ibland kan det bli pappa också!

På senaste tiden har min statestik gått upp otroligt mycket, och då har jag fått en hel del frågor runt min familj osv,så jag tänkte att jag kan ha en frågestund om min familj för att ni nya läsare ska få reda på lite mer! Så ställ frågor om ni undrar något så svarar jag! Det är en jätte bra bearbetning för mig också - och just nu behöver jag det..

Ni vet att för ett tag sen bloggade jag om att jag gärna skulle vela gå till en person som kan få kontakt med andar - alltså det vill jag för att kunna få kontakt med min familj! Medium tror jag det heter?.. Och nu har jag bokat ett sånt möte nu i Januari och det ska bli så sjukt spännande, kan berätta lite om mötet senare för er!

Men nu ikväll så ville Roger berätta en del av vad som skulle hända på mötet så jag skulle vara beredd, och då berättade han att hans kompis var född med den "gåvan" att hon såg andar och kunde få kontakt med dom. Och att mamma var hos henne hela tiden och pratade med henne om mig och tjatade på henne att hon skulle berätta det för mig - för mamma vill få kontakt med mig och nu läste Roger upp allt som mamma hade "hälsat" till mig ( går inte in på detaljer om vad hon sa, så ni kanske inte förstår ). Och vet ni? Jag bröt ihop. Tårarna bara sprutade och jag kände hur paniken bara kom, och hon sa även att jag borde ta det lugnt och varva ner lite, men att hon är otroligt glad för att jag mår bra och att hon älskar mig mer än något annat. Och hon tog upp en sak om ett gossedjur som jag gjort till henne för ett tag sen och att hon tyckte det var viktigt osv ( rogers kompis har aldrig träffat mig eller mamma, så därför vet jag att der här är helt sant ) så det gossedjuret ska jag sova med och krama extra hårt. Det känns skönt att veta att mamma är med mig hela tiden, jag älskar dig ♥



( jag ville bara dela med mig av mina tankar, vet inte om ni förstår)

Imorse när jag letade efter en grej i mitt rum så hittade jag dom här två lapparna ( måste hitta lapparna som hon skrev när jag blev äldre också ) som mamma skrivit till mig för något år sen, och tårarna bara sprutade. Sånt får mig verkligen ledsen, när jag hittar nånting som mamma skrivit till mig så förstår jag verkligen att hon är borta och kommer aldrig mer tillbaks - ibland "glömmer" jag det och tror fortfarande att hon sitter i köket när jag kommer ner på morgonen osv, och den känslan när jag då går ner på morgonen och tror att hon sitter där men sen inte gör det - den känslan är så hemsk och jobbig att gå igenom. Men det är en del av sorgearbetet, och jag vet att jag kan. Jag älskar dig mamma ♥

Jag gjorde ett videoinlägg för ett tag sen och berättade att min släkt sket i mig och att min syster sagt upp kontakten - nu efter jul och nyår har det blivit annorlunda, förklarar i videoinlägget! Puss

Hela 2011 har varit ett tufft år, och absolut det tuffaste i hela mitt liv. Allting började i februari när mammas kropp sa ifrån och det blev fram och tillbaka till sjukhus överallt, jag trodde inte att det var nånting farligt så jag tänkte inte så mycket på det. Tills den dagen jag kommer hem och alla sitter i köket, och mamma berättar för mig att hon hade fått cancer. Och från och med när hon berättade det, började en väldigt lång resa som vi alla trodde skulle sluta bra.

Det började med att mamma skulle opereras och det gjorde hon, allting såg bra ut dom första veckorna och mamma var hemma ca. 4 dagar, men sen klarade hon inte av det. Efter ett par veckor på sjukhuset var det dags att börja med cellgifterna, och redan efter första behandlingen blev det kaos. Men vi tänkte positivt, för läkarna sa att det skulle bli bra. Men sen gick allting så himla fort, och om jag ska vara ärlig så mådde jag så himla dåligt så jag kommer knappt ihåg nånting.

Men sen den 23 Juni klockan 2 på natten ringde Roger från sjukhuset i panik och sa att mamma hade blivit sämre och låg på intensiven, och vi åkte direkt dit - jag, min syster, min mormor och min låtsas morfar. När vi kommer dit sprang vi runt i en massa korridorer för att hitta, kommer fram och dom ber oss gå in i ett rum, och det gjorde vi. Efter ett par minuter kom en läkare in och började förklara vad som hade hänt och att det var en maskin som andades åt mamma, och sen kom dom där orden som jag aldrig kommer glömma " Hon kommer inte klara sig " och hela mitt huvud började snurra och sen kom tårarna. Jag satt länge i rummet nere på intensiven, tills jag fick gå in till mamma. Och där låg hon med en maskin som andades åt henne, tusen slangar överallt och att stå där och se på sin egen mamma och veta att hon kan dö vilken sekund som helst är så jävla hemskt och det gör så ont. Satt där på sjukhuset hela natten med min syster, mormor, morfar, låtsas morfar, roger, min morbror och hans tjej, och sen åkte jag och min syster hem 9 på morgonen. Samlade krafter, och sen åkte tillbaka igen. Mamma låg på intensiven i ett par dagar, men sen hände ett "mirakel" hon vaknade och blev flyttad upp till avdelningen igen. Och läkarna sa att dom aldrig sett någon kämpa så mycket förut, jag fick hopp om att hon skulle klara sig, det krossades efter ett par dagar när mamma gick bort. 

Så många gånger jag sagt till mig själv att det vore bättre om det hade hänt mig, så många gånger jag har legat vaken på nätterna, så många gånger jag tagit fram mammas nummer och ringt och sen efter ett par singnaler kommit på att hon inte finns, så många gånger jag drömt om att hon lever och jag vaknar glad och springer ner till köket men sen är hon inte där, så många gånger jag önskat att jag vill ha tillbaka min egen mamma.

( det är omöjligt att få med allting i en text, det här är inte allt, men nästan. )

När jag var såhär liten hade jag ingenaning om vad jag skulle gå igenom, tänk vad lätt allting var när man var mindre?  Och nu är jag 13 år och har fått kämpa mig igenom halva mitt liv, det är rätt sjukt hur livet kan förändras så mycket på några år - från att ha hela sin familj kvar, till att inte ha någon kvar.
Ta hand om alla nära och kära, det är viktigt, det är värt det och ni kommer inte att ångra er.

Första julen utan min egen mamma, det gör så jävla ont just nu faktist - jag saknar dig otroligt mycket. Men jag har i alla fall varit borta vid din grav och fixat massa ljus där. Jag ska göra något bra av den här julen, jag och Roger kämpar tillsammans och fixar en jul du är stolt över, hade önskat att Caroline också var här..  Jag älskar dig mamma

Förra julen, jag var så jävla lycklig då, varför försvann du från mig, det är inte rättvist.

Det har varit en väldigt tuff period efter att mamma dog, massa soc möten för att göra en utredning på vart jag ska bo, halva släkten skiter i mig, många har lämnat mig och min mamma var helt borta liksom,  mitt i det där stod jag helt ensam och visste inte vart jag skulle bo eller vart jag skulle ta vägen, kan ni tänka er den känslan?. Men vet ni?! Nu fick vi precis ett papper från tingsrätten där dom bestämt att jag ska få bo med Roger och jag är så jävla lycklig nu helt otroligt, världens bästa julklapp!! :D Ingen förstår känslan jag har nu, den är så jävla grym!

Svar om min familj -

Är det så att du har en syster kvar - Ja det har jag, dock vill hon inte ha kontakt med mig.

Undviker din släkt dig? Ja tyvär så skiter min mormor i mig helt efter det som hänt och hon har aldrig ringt en ända gång och hon svarar inte när jag ringer, tycker det är riktigt dåligt. Min mormor har förstört så otroligt mycket för mig och gjort mig så ledsen..

Vart ska du bo nu? Jag hoppas forfarande på att jag får bo hos Roger för det mår jag bäst av, så ska bo hos Roger!

Vad är det bästa Roger gjort mot dig? Det bästa är att han ställer upp för mig så mycket som han gör och att han stannat och vill att jag sak bo med honom, det betyder allt. Hade jag inte haft Roger nu, så skulle jag inte haft någon.

Vad skulle du sagt till din mamma om du fick träffa henne en gång till? Att jag älskar henne mer än allt och att jag saknar henne otroligt mycket.



Vem saknar du mest i din familj? Jag saknar alla lika mycket, men jag har alltid varit närmast min mamma och hon har varit min bästavän hela livet, och perioden på sjukhuset gjorde allting så tufft - så just nu gör det så jävla ont och jag saknar henne otroligt mycket.

Hur förlorade du dina familjemedlemmar? Svarar på det här -

När din mamma blev sjuk, visste ni att hon skulle dö? Nej, läkarna sa att hon skulle överleva och jag trodde på det och hela familjen kämpade. Men sen gick allting så snabbt och vi fick åka in akut till sjukhuset en natt och kommer ihåg allting när dom sa till oss " hon kommer inte klara sig " och där så såg jag hela mitt liv bara försvinna.. Men jag står kvar och kämpar!

Jag vet inte riktigt vad som kommer hända med den här julen, vad är en jul utan min egen mamma liksom? Jag har klarat av en jul utan min syster, en jul utan min pappa - båda har varit riktigt jobbiga, så klart jag klarar den här också, men just nu saknar jag mamma otroligt mycket och jag skulle göra vad som helst för att få träffa henne.

Men jag vet att julen kommer vara bra ändå, men ni förstår nog vad jag menar... Just nu behöver jag vara starkare än någonsin - tur att jag lärt mig hur man är stark då, Ibland måste man vara svag för att kunna vara stark. Jag vet att jag kan, jag vart jag vill och jag vet att mamma följer mig.


Tårarna rinner när jag ser alla gamla sms från i somras, jag saknar dig och älskar dig.

Att gå och vara orolig hela dagarna för tänk om nånting skulle hända, tänk om du bara skulle försvinna, tänk om jag inte skulle hinna säga hejdå, tänk om jag skulle förlora dig och känna den där hemska smärtan IGEN?!. Jag har lärt mig genom hela mitt liv att saker är inte självklara, vad som helst kan hända när som helst. Men nu har det gått för långt och ofta är jag riktigt orolig och min hjärna fungerar inte då, för tänk om det skulle hända Roger nånting? Vad ska jag göra då? Jag har redan förlorat min pappa, min syster och min mamma. Och min mormor och syster har nånting emot mig, då har jag ingen som hjälper mig? Jag vet att jag är stark, jag är verkligen det och jag är oslagbar och jag klarar vad som helst. Och jag vet att det inte kommer hända Roger nånting, men tankarna är där ändå..

Jag vet inte vart jag ville, men nu ska jag sova och hoppas på en bättre dag imorgon, okey?

Det är fortfarande vissa som inte verkar förstå hur jag tänker med bloggen, det är många som blir riktigt arga på mig för att jag inte är " ledsen " och då blir jag också sjukt irreterad, vem är så dum så dom inte fattar att jag är skitledsen? Jag har valt att inte skriva i bloggen när jag är ledsen bara, min blogg handlar inte om när jag är ledsen, hajar ni? Men det betyder inte heller att jag alltid är ledsen, det går upp och ner!

Jag har förlorat hela min familj, och det har gjort mig så stark och jag har klarat av saker jag aldrig trott att jag skulle klara och nu vet jag att jag kan göra vad som helst bara jag har viljan. Jag har fått lära mig leva såhär, kämpa, vara stark, falla, ta mig upp igen, falla igen, ta mig upp igen - och nu har jag kommit så långt i allting att jag hållt mig kvar uppe ganska länge, jag är faktist otroligt stolt över mig själv för att jag klarar det. Ni läsare har hjälpt mig otroligt mycket, mina vänner också - kärlek till er!

Du har ju förlorat din mamma och pappa?Vem bor du hos? Du bor väl inte ensam?

Får frågan nästan varje dag, och tänkte svara på det nu. Min mamma var gift med Roger och han har bott med oss i flera år, så när mamma dog  ställde Roger upp för mig otroligt mycket, jag är så himla glad för att han har gjort det, annars skulle jag inte haft nån vuxen vid min sida nu eftersom alla andra bara drog. Jag vet inte om ni har förstått allting, men en del av min släkt har gjort mig så jävla illa och velat få in mig i andra familjer som jag knappt träffat förut, dom har inte tänkt ett skit på mig utan bara på deras egna åsikter, såfort jag hade en åsikt om att jag ville bo hos Roger så fick jag enormt mycket skit för det och fick höra en massa ord och skit från dom som en 13åring absolut inte ska ta emot.

Men jag höll fast vid mitt beslut och har kämpat för det, eller jag och Roger har kämpat tillsammans. Men det gjorde så hela min släkt förutom morfar, sket i mig totalt och har inte ringt mig en ända gång, men det visar bara hur patetiska dom är.
 Och nu har soc precis tagit sitt beslut om att jag ska få bo hos Roger, och nu ska tingsrätten bara godkänna det. Jag är så otroligt glad för att jag bor hos Roger och det är bäst för mig också.


Bild från Thailand, saknar det otroligt mycket. Och var tvungen att ta bort mitt ansikte för jag såg ut som en glad apa typ hehe, och vill inte att alla bloggläsare ska veta exakt vem Roger är.

Jag har kollat runt lite på nätet och sett att det finns vissa människor som kan få kontakt med " andar " eller vad man nu ska säga, man kan tro vad man vill om sånt där men jag vill jätte gärna ge det en chans - och jag tror faktist på sånt. Jag saknar mamma så otroligt mycket och just nu gör det så jävla ont, och om någon person kan få kontakt med henne då och berätta nånting för mig, då kanske jag vet mer hur jag ska göra för att lösa allting. Jag har ingenaning om ni förstår vad jag menar, men jag vet exakt. Jag ska kolla upp mer om det där och boka en tid.

Undar bara om folk frågar dig ofta om dina familjemedlemar som har gårt bort?
Ja får väldigt ofta frågor om det faktist och det är många som vill prata med mig om det.

Tycker du att det är jobbigt om man börjar prata om de?
Nej absolut inte, jag tycker det är skönt att känna att andra bryr dig, och sen är det alltid bra att prata om det!

 Blir du inte irreterad på folk som gnäller över skitsaker på tex facebook? För du har liksom verkligen något att gnälla om men inte dom?
Jo ibland kan jag bli det, men hade jag inte varit med om allt det jag varit med om nu - så hade jag säkert också gnällt på sånt då och då, så ser egentligen inget fel i det men ibland blir det jobbigt! Men jag har fått höra tusen gånger att " jag har så lätt med allting " och då blir jag verkligen jätte irreterad. Jag tycker att man ska se det mesta positivt, det är bara jobbigt att inte tycka om sig själv och gnälla på småsaker faktist!

Har du varit riktigt deprimerad?
Nej!

Det kanske är lite privat men hur var det att bo med din pappa, han var väl alkoholist? Mådde du dåligt under den tiden?
Jag har aldrig kunnat bo hos min pappa pga hans problem, då och då kunde jag sova där när han inte drack, men vi träffades mest på dagarna och hittade på roliga saker och han var aldrig full när han var med mig! Men jag har mått dåligt av att jag inte kunnat hjälpa honom med hans problem osv, och sen så gick det ju för långt och hans hjärtat slutade slå.

Hur var det när din mamma dog? du behöver absolut inte svara på denna fråga - det förstår jag om du inte vill!
Det blev helt tomt och jag hade ingenaning om vad jag skulle göra och tårarna bara sprutade, den största frågan jag hade i mitt huvud var " men vad händer med mig nu? Vart ska jag ta vägen?" Men det löste sig, jag var fortfarande jätte ledsen men jag visste/vet exakt vad mamma ville, så jag började försöka se det positiva och kämpade! Det är så otroligt svårt att förklara, men det var/är riktigt jävla jobbigt.

Hur kunde du vara så stark och ta dig igenom allt?
Jag har alltid varit stark i mig själv, och blivit starkare och starkare efter allt som hänt. Jag har kämpat, ramlat, tagit mig upp igen, tagit hjälp av andra och försökt att se det positiva osv!

Har fått in en hel del nya läsare som undrar vad som hänt med min familj osv, här har ni ett videoinlägg där jag berättar allt!

" Hur gör man för att leva så bra som möjligt när man har förlorat någon? Hur kan du vara så stark? Har du några tips? " Det där är frågor som jag får nästan varje dag, och jag har försökt svara men det är så svårt att skriva sånt och få ut allting i ord, men jag ska göra så gott jag kan!

Det viktigaste man ska tänka på är att det är okej att vara ledsen det är okej att gråta jämt! Ska man stänga inne alla känslor blir det värre sen. Och att gå och prata med en kurrator/sykolog är också jätte bra, det gör jag - för det är så skönt att prata med någon som inte är i familj/släkten. I början kan det kännas jätte konstigt, men det känns bättre efter några gånger, värt att försök i alla fall. Men prata också med dom i familjen, kompisar osv!
Försök att gå upp på morgonen, gå till skolan, var med kompisar - försök ha rutiner det är viktigt, då går dagarna mycket fortare! Jag tycker det är jätte skönt att ha hela veckan planerad, då har jag saker till att se fram emot, men andra tjejer och killar jag pratat med tycker det är skönt att leva i nuet och inte tänka framåt typ idag är idag, imorgon är imorgon. Där kan man välja lite själv hur man är!

Jag har förlorat min pappa, syster och min mamma, men jag står kvar här ändå och kämpar och har ett bra liv, jag vet att ni andra också kan!

Grattis mamma, jag saknar dig ♥